Göteborgs-Posten rapporterar om en undersökning angående svenskarnas hållning i sjukvårdsfrågor.  Resultatet borde vara tillräckligt för att få regeringen att se över sin politik. 90 % är trots allt en ganska stor del av befolkningen.

Men jag vet Rosenbad inte känner någon oro. Rosenbad känner till hemligheten: Det handlar inte vilka politiska åsikter du företräder utan hur du framför din politik i valrörelsen. Sjukvårdsfrågan är extra tacksam för borgerligheten att gömma undan då den blivit en angelägenhet för landstingen istället för staten.  Oavsett vad de lovar så är det i slutändan någon annans ansvar.

Men låt oss vara ärliga. Regeringen har ingen långvarig ambition att ha kvar en offentligt finansierad sjukvård. Eftersom opinionen är så diametralt motsatt deras åsikter så sker transformationen via sjukförsäkringar och till synes oskyldiga utförsäljningar av sjukhus. Sedan (á la kristdemokraterna) ska sjukvårdsmekanismen  övertas av ”ideella grupper” så vi äntligen kan få tillbaka den mysigt helsvenska fattigstugan och den alltid så stilrena ”mössan-i-handen”-looken. Regeringen har två tungor. Mats Odell har minst fem.

Men ändå är undersökningen hoppfull.  Den visar på att solidariteten lever och att social trygghet har ett värde som överstiger skattereduktionens kortsiktiga glädje. 

På återseende.

Efter påtryckningar från högre makter har jag beslutat mig för att starta en ny blogg.

Det kommer bli politik, musik, poetik, semantik, panik och andra ord som slutar på -ik.

Hälsningar

Samuel